Vilse i Djungeln

 

Tappat linslock, galet oväder, hungrig halva dagen och (iaf enligt två svenskar) totalt vilse i Amazonas djungel. Ändå en bra dag.

 

Vi var ute på en såkallad "offtrail trekking" idag. Var ute i skogen och letade djur, men höll oss absolut inte till stigarna utan utmanade djuren i offtrailtrekking (sommarvandringens motsvarighet till vinterns offpiståkning). Det var spännande och kul, men väldigt jobbigt också. Inte bara att det är tyngre att gå med tanke på bristen på stig, utan också att man skulle över och under, sidan om, över och över och under och sidan om buskar och rötter, träd och bätdjurshål, termitstackar och taggtrådsbladsmög. Bata, guiden, är pått ungefär tre skitar hög och saknar total förståelse när man, med väska på ryggen, krypandes på alla fyra råkar haka i busken och göra ett litet läte. Det är inte bra, man skrämmer djuren då.

 

Efter lunch (som eftersom vi var på vandrande fot, inte alls var stå tung och kalorimässig som vi egentligen behövde) tog vi en siesta på fina sängar Bata tillverkade till oss av palmblad. En halvtimme till en timme senare (lite oklart, kan ha hänt att jag somnade) fortsatte vi vandringen och himlen totalt öppnade sig. Det var verkligen som att ställa sig under en dusch. När Annika slängt på sig sin regnponho (som hon tar med överallt) och jag slängt in kameran i en plastpåse inlindad i min regnjacka som låg i min ryggsäck (blev helt ärligt lite fuktig ändå, men den klarade sig utan några skråmor) fortsatte vi djurspaningen. En rädd vrålapa som skrek på mamma (vi såg mamman komma till undsättning) fick väl, utifrån djuraspekten, kategoriseras som dagens upptäckt. Härlig syn.

 

Bata vägrade erkänna det, trots att jag pushade honom ganska rejält, men jag är övertygad om att han var lost. Rejält lost dessutom. Varför stannar man annars och kollar var man är varje 100 meter? Han dementerade påståendet, men jag är i alla fall totalt övertygad om att han inte hade en aning om var vi var under en timme eller så. Men hem kom vi. Cappucinapor (stavas det så?) såg vi också förresten. Precis i början.

 

Dagen avslutades med ett tappat linslock, så om någon har vägarna förbi en Amazonas regnskog, råkar ligga på botten under en brygga och hittar ett Canon linslock vet ni vem det tillhör. Bara hör av er då. Hittelön utlovas. Fast innan hittelön utbetalas måste ni dubbelkolla med mig om jag verkligen behöver det eller inte, för det tog inte lång tid på vägen hem innan snacket gled in på att tillverka ett nytt. Med silvertejp.

 

Efter hemkomst blev det bara käk, nu lite armhävningar och sen sängen. Nilsson lade sig i sängen (jepps, hängmattan) innan klockan slagit 20.00. En styck slagen hjälte.

 

Imorgon skall jag, absolut inte, raka mig.

 

Bonjir.

 

 

Matbord under offtrailtrekkingen

 

 

Crazy gojja