Team Bond/Malmberg

 

Galapagosöarna, dag 5.

 

Idag har det bjudits på pingviner, blåfotade fåglar och lite kajakande (ja, visst var man i det vinnande laget) runt några Galapagosöar (i alla fall lite stenformationer). Och sjölejon, leguaner, hajar och sköldpaddor, såklart! Galapagos fortsätter leverera!

 

Förmiddagen började på allra bästa vis! Efter den underbart fina frullen drog vi ut med våra vita (och inget annat) små motorbåtar ut till en ny Galapagosö som heter Isabela. Mycket bra ö, skulle det visa sig. Vi hann inte ens komma ut till land innan vi fick se både "Blue-footed Boobies" (ja, fågeln heter faktiskt så, i fortsättningen kommer jag kalla den för blåtutten) och livs levande pingviner (både simmandes och ståendes på klippor)! Bra drag! Mycket bra drag! Väl i land fick vi se, den hittills, största samlingen av svarta leguaner! De var typ överallt, en av de bestämde sig till och med för att ta över Daniels guideroll när mistern gick längst fram i ledet och trodde han ägde plejset (jo, det gjorde han väl också, såklart, på sitt sätt)! Förutom alla hundratals krabbor och massa sjölejon såg vi en stor häger (som käkar både krabbor och små, svarta leguaner), hajar (white-tipped reef sharks) och häftigt svartvita stenar som totalt präglade hela öns landskap. Riktigt grym spot!

 

Innan det var dags för nästa aktivitet, ytterligare en av alla Breeding Center Giant Tortoises (detta kommer bli det fjärde, nu får de väl ge sig!?) passade vi på att snorkla och paddla kajak! Snorklingen blev, minst sagt, mer lyckad än förra gången (då jag kan ha råkat snorkla lite nära klipporna, ni vet?) då jag, Jason och Sara fick den stora äran (det var det verkligen) att vara jättenära ett simmandes sjölejon i flera minuter! Han simmade upp mot våra huvuden (fast vek av i sista stund) flera gånger, bjöd på massa volter (under vattnet såklart) och verkade ha hur roligt som helst! Vilket moment! Sen var där några sköldpaddor som simmade runt oss också, men höjdpunkten var definitivt sjölejonet!

 

Kajakturen då? Vi (=båtbesättningen) sulade ner två kajaker i vattnet och sen hoppade jag och Jason i den ena och Ina och Ollie i den andra! Vi började med att ta en tur längst några klippor innan Jason fick se en av de otroliga blåtuttarna, vilka fåglar det är! Deras fötter är verkligen knallblåa! Häftigt! Efter detta följde vi "strandkanten" (typ klippkanten) och fick se pingvinerna på samma spot som vi gjorde tidigare under morgonen! Skillnaden var att denna gång var där inte tre stycken, denna gång var där kanske tjugotre (räknade till femton, sen var där ett stort gäng kvar runt kanten som jag inte såg) stycken! Vi paddlade efter detta innanför ett gäng bojjar (Ollie påpekade detta, men jag och Jason avfärdade det snabbt med att det säkert bara var för motorbåtar, men någonstans förstod väl även vi att det gällde oss också) och kom sjukt nära alla pingviner! Vi var tre meter (helt ärligt) ifrån dem! Vi kunde se de vicka på stjärtarna (precis som de gör på TV), gäspa, ligga och sola, stå och "posa" och faktiskt också skita! Riktigt kul! Vi låg där och flöt i kanske åtta minuter innan en båt gled upp en bit ifrån oss och påpekade att vi var innaför bojjarna (inget dramatiskt alls, han bad oss bara att paddla därifrån). "I told you, guys" hör man Ollie säga. Då vände jag mig (jag var fram och Jason bak på kajaken) bak och sade till Jason: "I Sverige har vi ett talessätt som lyder: Det är enklare att be om ursäkt efteråt än det är att be om lov före". Han skrattade och konstaterade att det är så han har levt stora delar av sitt liv. Jason är underbar, jag hoppas jag blir som honom när jag är 35 bast. På vägen tillbaka till båten (Archipell) var det tävling. Team Bond/Malmberg vs. team Ollie/Ina. Vem som vann? Det laget som inte bestod till 50 % av tjejer.

 

Eftermiddagen ägnades åt att åka tillbaka till Isabela, samma ö som vi besökte på förmiddagen, med skillnaden att vi besökte en annan del av ön (det är Galapagos största ö, tror den är dryga 4000 kvadratkilomter stor). Det första som slog en var att skillnaderna i landskapet (trots att det faktiskt är samma ö) är helt enorma! Känns som att komma till två olika länder, så stor var skillnaden! Det första vi gjorde var att åka till en mur. Inte vilken mur som helst, utan en som kallas för Tårarnas mur, eller Wall of Tears om man så vill. Ett härligt namn liksom. Det var ecuadorianska fångar som hade fått bygga muren, säger historien. Och när de var klara, skulle de riva den igen. Oklart varför den aldrig revs. Jag kan ha tappat koncentrationen när guiden berättade. Men jag är lika glad för det.


Det andra vi gjorde var att dra för att se flamengos, och som vi gjorde det! Drog till en liten damm (eller stor kanske) där vi fann bestarna! Riktigt rosa och härliga! De bjöd till och med på att ta en flygtur runt oss för att sedan dra sig tillbaka till dammen för att kränga sina räkor (som ger dem den rosa och underbart härliga färgen).

 

Det tredje vi gjorde var att dra till ännu ett Breeding Center Giant Tortosies! Tyckte faktiskt det var ganska långtråkigt, det första på denna båttripp som jag hade kunnat skippa. Det var samma information som vi fått från de andra tre breeding centrarna. Men fick en riktigt grym bild på en tänkande sköldpadda (kan ha varit en tecknad). Så det var definitivt värt att dra dit! Det var skoj!

 

Det fjärde vi gjorde var att dra till en liten strand där vi såg hundratals blåtuttar (ni vet de med blåa fötter = Blue-footed Boobies) som flög i en stor flock och störtade ner i vattnet (dök alltså) för att fånga fisk! Sådan syn! Det var egentligen lite av en slump att just dessa fåglar var där, vi hade sett pelikanrer där på andra hållet, så vi tänkte egentligen stanna för att se dem, men plötsligt såg vi detta istället. Vilken syn. Daniel (guiden) påpekade flera gånger att vi hade tur och att det är sådana här syner som National Geographics fotografer väntar på. Han stod faktiskt själv med sin mobil och fotograferade. Lite kul, då innebär det att det var någor speciellt. Gött!

 

Det femte vi gjorde var att dra till en stad med sandvägar, en ganska häftig syn. Vi fick en timme i stan "på egen hand" (drog till en affär, handlade en påse chips, satte mig på en bänk och krängde den) innan vi blev upphämtade av bussen igen som skulle ta oss till hamnen där vi blev upphämtade av våra små vita motorbåtar som körde oss tillbaka till "huset", Archipell.

 

Middag på kvällen och en lek som en jänkartant drog igång. Kallades "Two truths and one false", vi skulle helt enkelt lära känna varandra genom att dra tre påståenden, där två var sanna och en var falsk. Resterande folk skulle gissa vad som var sant och vad som var falskt. Ganska kul faktiskt, det blev många skratt under kvällen. Precis i slutet av leken började båten köra, vi skulle helt enkelt transportera oss under natten. Vi hade blivit förvarnade om att det skulle vara höga vågor under en timme eller två (skulle passera ett "kritiskt"ställe), men trodde nog ingen kunde föreställa sig hur höga vågor det skulle vara. Ollie gick direkt för att hämta sin flytväst inne på rummet och några andra folk drog ut oss satte sig utomhus för att få lite frisk luft. Jag gjorde det sistnämnda i tio minuter, sen gick jag och lade mig. Somnade tio minuter senare. Vaknade ett gäng timmar senare.

 

Jason heter Bond i efternemn (undrar hur många gånger han presenterat sig som: "My name is Bond, Jason Bond").

 

Drömde om Patrik Sjöberg i natt. Vi var bra polare.

 

 

Pingvin. Visst är det ett härligt djur?

 

 

Ser ni färgen på fötterna? Blåtutten som jag börjat kalla den. Blue-footed boobies på engelska.

 

 

Archipell. Dessutom i fin miljö.

 

 

Pingviner.

 

 

Blåtuttar som störtar (läs: dyker) ner i vattnet i hopp om en fin middag!

 

 

Flygande flamingos. I hopp om en fin flygning.