Tappad Kamera

 

Jag tappade min kamera idag, det är sant. Men jag kan erkänna att jag har kryddat till rubriken tämligen saftigt.

 

Idag började dykningen på Borneo, närmare bestämt på öarna Pulau (betyder säkerligen island, alltså ö) Sapi och Pulau Gaya precis utanför Kota Kinabalu i nationalparken Tunka Abdul Rahman National Park.

 

Jag kan erkänna att dykningen på Koh Tao var bättre, det var den. Men det finns mycket fördelar med att ta Divemasterkursen här istället. Lite kortfattat tänkte jag såhär: Jag får det bästa av två världar här, dels får jag bo i en stad med alla fördelar det har (typ shoppingfördelar samt att det finns mer att göra) och dels att jag får ta del av Borneos fantastiska natur med regnskog och dylikt en tjugo minuter bort med båt. Om man vill (det vill jag och kommer att göra) kan man ta lite rundor på öarna (fem till antalet) och syssla med bland annat trekking, fågelspaning och löpning.

 

Både boendet och maten är billigare här, (dessutom gratis frukost på vandrarhemmet och gratis fin restauranglunch som dykarskolan bjuder på). Det var varken gratis frukost eller lunch på Koh Tao. Sedan utöver detta var utbildningen antingen två-, eller tretusen billigare här beroende på om Divemaster...typ licensen ingick på dykarskolan på Koh Tao, det vet jag inte. Kommer bli betydligt billigare helt enkelt.

 

Jag hade med mig min kamera idag (återkoppling till rubriken...), så jag fick några riktigt fina bilder. Den funkade kanonbra, skönt! =) Snappade bland annat en sköldpadda som simmade förbi och några nicea (uttalas najsa) femhörningar (?), kommer sören inte på vad de heter. Sjöstjärnor kanske? Just det, jag tappade den. Under tredje dyket tog batterierna slut, så jag tänkte helt enkelt sluta ta bilder, med tanke på att jag hade snöret runt handleden var det ju bara att släppa den, trodde jag. Jag hade inte snöret runt handleden, haha. Detta innebär att luften som finns i mitt fina hölje skjuter upp kameran till ytan med en galen fart. Den flyter helt enkelt. Från femton meters djup (tror det) får man naturligtvis inte stiga upp i samma fart som kameran, så jag signalerade till Joe (instruktören) att jag ville upp snabbt som sören. Han undrade naturligtvis vad som hänt när jag panikade. Vi struntade i vårt tre mínuters safety stop (man stannar för säkerhets skull på fem meters djup i tre minuter för att man skall jämna ut trycket, men egentligen behövs inte detta), sen efter en kort spaning låg min kamera ett femtomtalet meter bort och guppade i vågorna. Nice.

 

Notis: Iain (min förra instruktör på Koh Tao) försökte verkligen krämga på mig en mask. Han hade provision...

 

 

Ett av två nya husdjur. Han är nice.

 

 

Sjöstjärna?

 

 

Skalman var ute på en simtur

 

 

Tvillingar, visst har er farsa sådana i sitt akvarium?

 

 

Kan ni hitta Nemo? Visst är det en sånn förresten?