Sexveckorsapoteket

 

Galapagosöarna, dag 11.

 

Har haft problem med någon form av kliande sår på mitt högra ben ända sedan jag var i Amazonas. Jag tänkte ta itu med det (eller det var egentligen en meddykare och meddykarens polare som konstaterade att jag verkligen måste ta itu med det, så de hängde till och med mig till apoteket så de såg att det blev gjort). Efter att expediten smällt fram inte bara en, två eller tre artiklar på disken, utan fyra, var jag ju tvungen att fråga om jag verkligen behövde alla de prylarna. "Nä, inte om du kommit hit för fem veckor sedan!".

 

Dagen inleddes "som vanligt" med dykning. Jag älskar att dyka på Galapagos. Man vet liksom aldrig riktigt vad som väntar en. Samma professionella företag som dagen innan, Academy Bay. Mycket seriöst och bra företag det där. Får mina starka rekommendationer.

 

Dykningen på Galapagos är inte bara speciell på det viset att det är mycket bra dykning, absolut inte, det är speciellt på så många andra vis också. En av de stora skillnaderna är att det är sjukt strömt vatten. Vissa delar av dykningen kan bestå av (och gör det också) att man klamrar sig fast vid en sten (man har handskar på sig för detta, men jag är cool och tar bara en (eller en av varje färg), because I can) och inväntar helt enkelt att djur skall komma till dig istället för tvärtom. Det är så häftigt, för när man "dyker efter hammarhaj", handlar det helt enkelt om att man bara skall låta stömmen ta dig dit den vill, man följer bara med strömmen liksom. Medströms. Och plötsligt kan man möta hammarhajar. Hammarhajar simmar motströms för att de skall kunna möta upp sina eventuella middagar som ofta simmar medströms. Och dykare. Under ett av dyken idag hängde vi dock inte med strömmen utan vi klamrade fast oss vid stenar istället. Vad dyker upp en bit bort? Jo precis, några hammarhajar. Häftigt.

 

Efter dagens andra dyk kändes det inte bra. Jag visste att det var slut på det roliga (i alla fall dykningen). Menmen, man kan inte få allt här i världen och sex dyk på Galapagos får väl ändå anses helt okej. Speciellt med tanke på allt jag har sett. Med hammarhaj högst upp på listan!

 

Satt och snackade med en norska i båten på vägen hem från dykningen. Hon frågade vad jag skulle göra idag och jag svarade att jag hade läst något om ett ställe som heter "Las Grietas" i Lonely Planet och att jag nog tänkte dra dit. Verkade vara ett soft ställe liksom. Jag märkte att hon gick igång på det och hon berättade ivrigt att hon varit där några dagar tidigare och att stället var helt underbart. Hon tänkte dra dit idag igen! "Soft, då har man någon att hänga med", tänkte jag. Hon drog med sin amerikanska polare också. "Soft, då har man ytterligare någon att hänga med", tänkte jag. Mycket trevliga båda två. Uppfattade aldrig amerikanskans namn, trots att jag hängde med henne halva dagen. Efter ett tag blir det pinsamt att fråga vad personen heter, och det gick precis så långt för mig. Så nej, jag vet fortfarande inte vad hon heter. Norskan heter Martina.

 

Hur som haver, jag hämtade upp de vid deras hostell och sen drog vi helt enkelt till Las Grietas. Det namnet ligger verkligen underbart på tungan! Vi högg en båttaxi till en liten docka en fyra minuter bort från Puerto Ayoras hamn. Det var just under denna båttaxitur som någon av tjejerna frågade vad jag egentligen gjort på mina ben (ett av benen har jag rejäla märken på efter att jag råkade trilla på en av de guidade turerna på en av Galapagosöarnas öar och det andra benet har jag som sagt någon form av kliande sår/utslag på). Jag svarade ärligt. En av dem är från när jag råkade trilla på en av de guidade turerna på en av Galapagosöarnas öar och det andra vet jag helt enkelt inte vad det är. "Det måste du kolla upp", tryckte amerikanskan upp i huvudet på mig. Då fick jag helt enkelt kolla upp det då. Fast efter turen till Las Grietas.

 

När vi väl kommit de fyra minuterna bort och hoppat av båten vid den lilla dockan tog vi en mycket trevlig promenad på en tjugo minuter ungefär, för att komma till Las Grietas. Trevliga vyer och härligt grön miljö. En gång när vi fick möte gick jag ut på kanten och var nära att trilla ner typ i "diket" sidan om stigen. Då ryckte en av de jag släppte förbi in och högg tag i min vänstra arm och drog upp mig innan jag trillade ner. Schysst av honom. Sen kom vi till Las Grietas. Mycket trevligt ställe! Verkligen. Det kan väl faktiskt beskrivas som en "Dalby stenbrott light", fast finare. Typ. Där var klippor på båda sidor om ett bräckligt vatten. Om man ville kunde man hoppa ner ifrån klipporna. Tolv meter ovanför vattnet. Om jag ville hoppa ner från klipporna tolv meter ovanför vattnet? Om jag ville. Efter att jag och Martina stått i kö (där var ett par andra klippor nedanför som töntarna valde) för att få hoppa inledde Martina med att hoppa ner. Hon fick stora applåder (hon fick verkligen det) av en stor grupp amerikanska turister som satt en liten bit bort.. När det var min tur att kasta mig de tolv metrarna ner hör jag verkligen att folket drar igång någon form av hejaramsa som löd: "JUMP, JUMP, JUMP, JUMP". Av någon sjuk anledning uppfattar jag mig själv med att likt värsta Stefan Holm eller Kajsa Bergqvist (eller kungen Patrik Sjöberg) i toppform klappa igång publiken på höjdhopparvis. De hakade på direkt. Med en klappandes publik kunde jag ju såklart inte banga ur och det var bara att sula mig ner i vattnet. Och ja, även jag möttes av applåder. Kändes sjukt bra. Men det gjorde rejält ont i fotsulorna. Men det var det värt. Alla dagar i veckan. Efteråt frågade en av jänkarna mig hur det kändes att hoppa från högsta klippan, och jag konstaterade att det kanske gjorde en uns ont i fotsulorna. Jag sade det på ett coolt vis, dock.

 

Kvällen tillbringade de tre vännerna (men inte Jerry) med att dels käka fisk och dels glo på "The Blue Planet". Fantastiskt god fisk och fantastiskt spännande dokumentär. Mycket bra sista kväll på Galapagosbesöket. Vi bestämde oss dessutom för att käka frulle tillsammans dagen efter.

 

Håll er i hatten nu. Jag kommer slänga iväg tunga ord nu. Riktigt tunga ord. Puerto Ayora är den mest fantastiska stad som jag någonsin har besökt. Punkt.

 

 

Varför inte en sjöstjärna?

 

 

Ett sjölejon ville vara med och leka lite.

 

 

Las Grietas. Tolv meter upp.

 

 

Sexveckorsapoteket