Pantanal

 

Brasilien är fotboll. Fotboll är Brasilien. Men som Gary Lineker en gång sade: "Fotboll är ett enkelt spel: 22 man jagar bollen i 90 minuter och till slut vinner alltid Tyskland".

 

På söndagskvällen hade jag så fint blivit upphämtad från flygplatsen av personal från Pantanal Eco Explorer. Kvinnan stod där, och såg faktiskt lite löjlig ut när hon så snyggt höll upp skylten med "Mathias Malmberg" på. Det är ju inte jag, stavar mitt förnamn med två stycken "t", men tänkte att det lär inte vara så många andra Malmbergs med på planet. Som skall göra business med detta företag. Tog en risk, städade ur baksätet av bilen från några oanvända (tur var väl det) blöjor och satte mig till rätta. Taggad till tusen. Detta började onekligen bra, skulle resten funka lika smidigt? Nej, absolut inte. Om jag ens åkte med företaget? Nej, absolut inte. Vems fel det var? Inga kommentarer.

 

På måndagmorgonen kom personal från Pantanal Eco Explorer, faktiskt några minuter innan avsatt tid. Punktligt och bra. Jag hade precis varit och tagit ut cash för att kunna pröjsa dem (även om det rörde sig om en klart ansenlig summa likvida medel har jag lärt mig att detta land lyder under lagen: "Cash is king - betalterminaler is shit") och nu kunde inget stoppa mig. Trodde jag. Jag hade varit i lång mejlkonversation med Carlos - företagsinnehavaren på företaget, bekräftat min bokning av Pantanaltrippen, blivit upphämtad från flygplats, körd till mitt boende, blivit hämtad från mitt boende och körd till företagets kontor. Allt klart. Förutom betalningen. Jag tog snyggt upp mina cash och hör klart och tydligt att kvinnan säger summan pengar det skall kosta. Och dollar efteråt. Dollar? I Brasilien handlar man med brasilianska Reais, varför säger hon då dollar? Tänkte inte så mycket på det, jag lassade helt enkelt snyggt upp min tjocka sedelbunt och sade väl "obrigado" (tack) eller nått. Plötsligt sular hon fram en miniräknare på bordet, trycker in summan (helt korrekt tänkte jag, stämmer alldeles utmärkt, då är vi överens) och multiplicerar den med 2,2. VA!? Det såg hon som en självklarhet - den amerikanska dollarn ligger ju bra mycket högre än den brasilianska Reaisen. 2,2 gånger högre för att vara bestämt. Det tog mig några sekunder, sen PANG! klickade det till. Företaget hade skrivit ut priset på hemsidan i amerikanska dollar (citerar chefen Carlos: "Vi inriktar oss till utländska turister, däför vi använder oss av amerikanska dollar") och inte brasilianska Reais. Blev jag, eller blev jag inte ställd, och sulade jag, eller sulade jag inte ur mig, en massa svordomar på svenska? Ja. Och ja.

 

Vad händer nu? Jag har tagit flyget till Cuiaba, lagt av ett antal dagar för att åka ut till vildmarken och plötsligt står jag utan någon som helst bokning. Eller skall jag hoppa på deras erbjudande ändå? Vad skall jag göra? Kommer de bli sura? Kommer Carlos (chefen) sparka mig på smalbenen och spotta på mig om jag inte accepterar summan pengar? Men drygt dubbla summan är onekligen en galen skillnad. Jag tänkte inte skylla ifrån mig på någon (okej, det gjorde jag lite ändå när jag frågade Carlos lite retorisk vilket land vi var i och vilken valuta man betalar med i det landet). Jag gick in till självaste Carlos, satte mig bredvid honom (nä, jag stod nog bredvid honom förresten) och drog mig sådär lite frusterande i mitt hår som jag gör när jag ställt till med problem och sade: "Jag ber helt enkelt om ursäkt, det är mitt fel, jag kollade helt enkelt fel. Jag har inte pangarna att åka med er. Kan jag hoppa av?" Onekligen känns det lite svårt att hoppa av en bekräftad bokning sisådär kvarten innan man skall åka iväg och företaget naturligtvis redan bokat in boende, mat och guide till en, men den stora man som Carlos är (den karlen bör hyllas stort) svarade helt enkelt: "Jag lider med dig, och förstår din situation, vill du hoppa av är det okej," Jag pustade ut (jag gjorde verkligen det, tömde lungorna rejält), men nöjde mig inte där (vilket jag kanske borde gjort eftersom jag ändå lyckats klara mig ur situationen med både armar, ben och hjärta i behåll), utan hör mig själv fråga: "Det är inte så att du känner till något billigare (såhär i efterhand kan det kännas lite provocerande att jag använde just ordet "billigare", men jag gjorde faktiskt det) företag som du kunnat ringa till och försöka fixa en bokning?" Den stora man som Carlos är (den karlen bör hyllas stort) rodde i land ett billigare alternativ (som i och för sig var en dag kortare, men det köper jag) och såg till att jag kunde komma iväg samma dag. En halvtimme senare. Kunde det löst sig bättre? Tvek på den.

 

Tog en mototaxi (hoppade på en moppe) till flygplatsen där jag skulle bli upphämtad av mitt nya företag. Om jag såg dum ut när jag satt där bak på moppen med en stor backpackerväska på ryggen och min "handbagageväska" på magen? Det lämnar jag åt andra att bedöma. Vem möts jag av utanför bilen precis innan jag hoppade in höger bak (forever and ever min bilplats) i bilen som vi skall transporteras i? Min engelska (läs inlägg: "Mauricio är en val") snarkarpolare som har en flickvän i Paris, såklart! Kändes lite som att cirkeln slöts där. Faktiskt. Med ett stort leende och en scouthälsning (varför gjorde jag det!?) hör jag mig själv säga högt (med ett stort leende på läpparna) "I´m back!" Han kontrade med: "I recognize you, have I met you earlier? All you Swedish guys look the same". Fint ögonblick. Nästan så det kunnat vara med i någon romantisk homosexuell komedi. Så fint var det.

 

En timme eller en och en halv senare hämtar vi upp Sebastian. Han är tysk. Nu går jag händelserna i förväg, men när Tyskland gjorde 1-0 jublade han stort, även så när de gjorde 2-0, 3-0 och 4-0, sen pallade han inte mer, men kunde kosta på sig ett leende när brassarna reducerade till 1-7, när vi kvällen efter satt och glodde på semifinalen mellan Tyskland och Brasilien. I Brasilien.

 

Efter vi plockat upp honom drog vi iväg till stället där vi skulle sova under natten. På vägen hann vi se allt från massa fåglar till både en utter och ett/en rådjur/hjort. Och självklart en galet stor mängd kajmaner (är helt seriöst uppe i en bra bit över 200 nu, de är typ överallt). Väl där på plats drog vi ut på en tur på floden, även här såg vi en stor mängd djur, allt från simmandes kajmaner till kungsfiskare (en liten fågel) som dödade en fisk genom att slå den mot ett träd. Festligt värre. Efter detta mötte vi upp ett trevligt belgiskt par, Peter och Helen (tror jag det var). De kom lite efteråt eftersom de tog ett senare flyg på dagen. Efter kvällsmaten var det dags för en kvällstur i jeepen för att spotta djur (denna gång, blev det tämligen misslyckat). Det enda vi såg (kolsvart ute, men lös med en strålkastare för att se eventuella ögen i mörkret) var några kapibaror (de är också typ överallt) och en "räv". Trodde Susan. Hon är vår guide. Men när denna "räv" bestämde sig för att flyga iväg brast jag ut i skratt. Riktigt kul ju.

 

Morgonpromenaden som inleddes 05.45 (bra tidigt det där alltså) var fantastiskt lyckad. Två rävar, någon däggdjursvariant med oklart namn, en amarilla (tror jag att det hette; litet vitt, krälande däggdjur), ett helt gäng med vrålapor, ett kärlekspar ugglor, världens största, ickeflygande fågel och massa andra djur senare var det dags för frukost. Och två hääftiga rävar såklart. Morgonens höjdpunkt. Och efter detta hästridning. Usch, är ju rädd för hästar. Hur skulle detta gå? Det gick som smort. I en kvart. Sen blev jag respektlöst avkastad, krossade sju revben, bröt båda benen. Och vänster arm. Nä, det gjorde jag inte. Jag satt på honom (visst var det en kille?) hela vägen.

 

En kvart senare (tajt schema eftersom vi (speciellt tyske Sebastian) ville se kvällsmatchen) var det dags för att hoppa in där bak på jeepen (uppe på en sådandär klassisk afrikansk safarijeep) för att transportera oss tio mil på en, minst sagt, gropig och dammig, väg. Tog ett gäng timmar, men på vägen hann vi återigen se ett stort antal kajmaner, massa kapibarer, utter, jätteuttrar, hjortar/rådjur och massa fantastiskt färggranna fåglar. Lyckat. Kvällen innan såg vi en orm (modell mindre) också. Fast då promenerade vi. Jag gillar Pantanal. Skarpt.

 

Imorgon är det dags för "Jaguarsafaridag". Hela dagen. Tänk om jag får se en jaguar. Tänk om.

 

Jag har som mission att införa ett nytt mode till Sverige; bestående av blommiga, färggranna badbrallor. Och rutig skjorta.

 

 

Kajman

 

 

Två rävar

 

 

Vrålapa

 

 

Kärlekspar ugglor

 

 

Fet stork

 

 

Måste slänga in en liten parentes och det är att detta långt ifrån är de bästa bilderna, slängde bara fram lite bilder på chans (ärligthetens namn var att jag inte pallade leta så länge) och ändå håller de sådan kvalitet. Det är kvalitet.