Mex

 

Galapagosöarna, dag 10.

 

Många smeknamn har jag skaffat mig/fått genom åren. Vad sägs om Matte, Mattsson, Mattan, MattanMalm och Matt? De trivs jag väl mer eller mindre bra med liksom allihop (speciellt Matt), men nu får folk för bövelen börja ge sig. Mex!? Mex är definitivt ett smeknamn jag inte trivs med. Eller det gör jag kanske. Jag gillar Mex. Skarpt dessutom.

 

Dykning dag 2 stod på schemat denna dag. Varför inte liksom? Jag är ju på Galapagos. På Galapagos är det awesome dykning. Dagen innan var naturligtvis mycket svårslagen. Jag såg ju hammarhaj för första gången. Hammarhaj har länge varit en dröm att se. Och det har jag gjort nu. Många dessutom. Det var en annan dykoperatör idag. Tack för det. I min fantastiska iver att förmedla mina hammarhajskompisar under förra inlägget glömde jag helt bort att berätta om kaoset (med stort K) som rådde på båten. Vi var totalt femton (!) dykare på en liten båt där 10 stycken var rekommenderad dos. Och då kan jag meddela att tio pers hade nog varit en kryddning bara det. Faktiskt. Båten var liten och ostrukturerad. Av någon anledning hade man dykprylarna i mittengången istället för i sidan. Nu var ju inte ens mittengången fri. Jag själv (och två andra) fick inte ens plats på någon bänk då vi var de sista på båten, så vi fick snällt sätta oss på golvet. Bara en sånn sak. Men de var snälla nog att ge oss varsin kudde. Tack för det, liksom! Det var dessutom ostrukturerat vad gällde vems utrustning som egentligen var vems. Vem hade S i kvinnosize i våtdräkt och vems 42or i skor (till fenorna) var det? Hur var det nu, folket, hade någon egentligen XL i BCD (dykvästen), eller kan vi ha fått med oss fel? Naturligtvis försökte olika dykare tjinga samma prylar dessutom. Det hela nådde sin kulm när killen med den röda ryggen (ni vet?) försökte byta till sig en större våtdräkt efter att alla fått ut rätt storlek, bara för att hans rygg gjorde för ont. Hade det inte varit för hammarhajarna hade det varit dagens höjdpunkt!

 

Dykningen var dock världsklass under gårdagen, det kan jag definitivt inte säga något om! Och tonfiskbullarna höll, om inte världsklass, så i alla fall nästan! Så goda var de. Denna dag var vi åtta dykare (plus två divemasters = 10 dykare), precis som man skall vara! Och båten var mer organiserad och alla fick sittplats. Skorna hade sin plats och inga saker gick sönder på båten när vi körde snabbt (en träplanka föll av under gårdagen när kaptenen, onödigt nog, skulle maxa motorn). Trevliga förutsättningar, med andra ord! Under första dyket kunde jag knappt tro mina ögon när vi fick skåda ett stort stim med stora rockor simma en bit längre ner! Man tror nästan att det är taget från en film. DMn (divemastern) snackade något om det, men jag trodde verkligen inte att stimmen bestod av så många. Där var säkert tjugo eller tjugofem stycken! Otrolig! Helt otroligt! Naturligtvis (bara en sånn sak att man kan använda det ordet) skådade vi ett gäng hammarhajar. Men inte bara denna hajart skulle vi se. Även galapagoshajar, white-tipped-, och black-tipped reef sharks fick vi också se. Totalt fyra olika sorters hajar under ett och samma dyk! Det kan jag tänka mig är ganska svårslaget! Puh, nästan så man får hålla andan alltså (fast gör det verkligen inte under ytan, för då kan det gå illa, dykningens regel nummer 1 = andas alltid under vattnet). Dyk två var också grymt, men fick inte se något "nytt". Lite hammarhajar och så.

 

Vi var i hamn (notera ordvitsen som inte är någon ordvits) tämligen tidigt, vid ett eller så. Det är tidigt, men å andra sidan var vi uppe tidigt också, då får man gjort mycket har jag lärt mig. Detta innebär att jag var tvungen att göra något annat under dagen också. Annars "slösar" man bort värdefull tid. Då tyckte jag det kunde vara en bra idé att dra till Tortuga Bay. Mycket fint ställe det där! Ett djurrikt ställe dit bland annat sköldpaddor (tortuga betyder sköldpadda på spanska) kommer för att lägga ägg. Efter att ha skrivit in mig vid den obligatoriska check-indisken för turister (incheckningen skedde exakt 15:09) en femhundra meter ifrån hotellet kunde jag senare promenera de 2,4 kilometrarna ner till den första fina stranden. Dock var detta inte badstranden då strömmarna kunde uppnå farliga utfall. Jag fick snällt promenera de sista 739 metrarna (uppskattningsvis) till strand nummer två som var betydligt lugnare belägen vid en liten mysig bukt. Här tog jag ett dopp. I och för sig en snabbt sådant. Men blev lika blöt för det! 16:43 avslutade mitt besök på Tortuga Bay. I alla fall enligt loggboken jag fyllde i när jag checkade ut därifrån. Trevligt ställe som sagt, kan skarpt rekommendera det för eventuella Galapagosturister.

 

Promenaden tillbaka gick snabbt och passade på att käka på en asiatisk restaurang där servitriserna var för härliga. Så fort de såg att jag inte kom från Ecuador blev de väldigt frågvisa (frågsamma?) och undrade var jag kom ifrån, hur gammal jag är, vad man pratar för språk i Sverige och vilken kanal på TVn jag ville titta på och allt möjligt! Det är kul när folk är intresserade. Folk är i regel väldigt trevliga och bryr sig om en. Gillar den stilen. Ps. TV-programmet var bland det värsta jag någonsin sett. Men låtsades tycka om det. Fick en kola efteråt. Den smakade gott.

 

Kvällen avslutades med att jag lämnade in en tröja och några par kalingar på tvätt. "Vad heter du?" frågade expediten. Eftersom folk har svårt att uppfatta mitt namn sade jag långsamt och tydligt: "MM-AAA-TTTT". Såg när hon skrev ner namnet på ett papper: "M-E-X". "Är det rätt så?" Vad jag svarade? "Absolut!".

 

Ett bra skämt jag nyligen dragit: När jag var på båtturen stoppade Olli ner några fingrar i vattnet inför en snorkelsession. Han tänkte känna hur varmt vattnet var. Någon frågade hur vattnet kändes, och jag svarade kvickt: "Pretty wet, isn´t it? Skrattet spred sig på båten och jag kände mig tämligen nöjd".

 

På kvällen körde en bil förbi mig och tutade. Jag tittade dit av ren reflex (det gör man väl liksom när någon tutar?). Trodde naturligtvis inte att det var till mig, men det var det faktiskt. Föraren i bilen vände sig mot mig med ett stort leeende på läpparna och gjorde tummen upp. "Det är för bövelen Oscar", tänkte jag, gjorde tummen upp tillbaka och bjöd på ett lika stort leende tillbaka. Det kändes bra. Oscar är divemaster på Academy Bay.

 

 

Divemaster Oscar spexar och försöker likna en hammarhaj under dive briefingen.

 

 

Råkar spexa till det lite med min röda hanske. Och min vita.

 

 

Hammarhaj

 

 

Stim med rockor = Rockstim

 

 

Sovandes white-tipped reef shark på botten.

 

 

Tortuga Bay