Kåkstaden

 

Livet på resande fot är speciellt. Livet i Brasilien är speciellt. Livet på resande fot i Brasilien är speciellt. Och att besöka en favela (kåkstad) i Rio de Janeiro är också speciellt.

 

Sista dagen Nilsson var med (han är hemma nu) inledde jag dagen med att åka till en kåkstad i Rio de Janeiro (var ju fortfarande kvar i Rio då) som heter Santa Marta. Det var, minst sagt, en upplevelse. Jag såg inte en enda väg (det finns inte i kåkstäder, i alla fall inte i Santa Marta), jag såg massvis med fattiga människor, jag såg, absolut inte, någon lyx. Men en sak jag absolut såg, var en glädje. En stor glädje. Barnen sprang upp och ner i sina flippisar, jagade varandra och verkade må hur bra som helst. De hade till och med fixat ihop en liten fotbollsplan (var finns de inte?) där allihopa låtsades vara Neymar och company (tar jag bara för givet, men knappast att de skulle påstå att de var Messi precis). Skönt att se!

 

Det guiden berättade är att definitionen på en kåkstad är att folk har tagit mark från någon annan (oftast staten) för att bygga sina egna små hus (hyddor) som de kan bo i. Oftast bor hela släkten eller folk man känner på samma ställe för att man skall kunna hjälpa varandra att bygga, eller helt enkelt bygga upp, hus som har trillat ihop. Ofta bor väldigt många i samma hus och det är väldigt trångt, såklart. Däremot finns det en hel del likheter om man jämför med hur det fungerar i en vanlig by. Det fanns allt från bagerier, pizerior, livsmedelsbutiker, till konsthandlare, och faktiskt också sexaffärer (i alla fall en). Spännande mix. Anmärkningsvärt är att kåkstaden egentligen låg väldigt fint och tämligen centralt. Att den låg fint (högt uppe med fin utsikt över bland annat jesusstatyn) var en nackdel för alla gamla där som behövde kånka sig själv uppför trapporna stup i kvarte. Att den låg tämligen centralt har varit ett väldigt problem tidigare då mycket folk har kommit dit för att handla knark vilket ledde till att hela favelan styrdes av tre olika knarkgäng. Detta ändrades det på när polisen (efter att det bestämts att VM skulle spelas i staden, av någon konstig anledning...) bestämde sig för att ta itu med problemen och helt enkelt ha ständig polisbevakning över favelan! Sagt och gjort, idag är det en tämligen trevlig liten kåkstad måste jag säga! Ps. Där bor 35 000 personer i Santa Marta och där finns över 20 kyrkor. Bara en sånn sak.Michael Jackson har också en speciell relation till Santa Marta och det är att en ungefärlig halv musikvideo har spelats in i Santa Marta och det fick han tillstånd av av knarkgänget som härjade där då. Idag finns ett torg (som är med i musikvideon) som är upkallat efter honom. En staty av honom har också placerats där. En kvinna som jag handlade ett armband av kände Michael personligen (och var med i videon).

 

När jag kom hem från den lilla trippen (förmiddagstur 9-12), var tanken att jag skulle slänga mig på metron, skicka iväg ett sms till Nilsson när jag började närma mig Copacabana (Brasilien spelade åttondelsfinal ,ot Chile och storbilds-TVn på Copacabana var ett givet kort). Metron var inga problem och hann faktiskt till matchstart (om än bara med några minuter, men ändå), däremot var det inte lika lätt att slänga iväg ett sms till Nilsson då mobilen helt gett upp. Bull tajming, men kan kanske ha att göra med att där var typ 109 andra miljoner i området som använde sina mobiler. Däremot var det en mäktig marsch från metron upp till Copacabana, folket (som jag onekligen var en del av) tog över gatorna och bilisterna (de få som fanns, de flesta glodde ju matchen) accepterade helt enkelt att fotboll går (!) före det mesta i Brasilien. Även före bilister.

 

Nej, jag hittade inte Nilsson, och nej, han fick ingen avskedskram, men hörde att han tackade nej till 600 euro på vägen hem. De rige, de kan. Han kanske (läs: kanske) kan få en kram när han kommer hem istället.

 

Med Nilsson ur gamet drog jag till busstationen för att köpa en biljett till nästkommande kväll för att åka upp till en liten stad som ligger på östkusten och heter Caravelas. Vad gör jag då i en liten stad som ligger på östkusten och heter Caravelas? Bra fråga. Dykning är svaret. Härifrån utgår såkallade liveaboards (man bor på båten, i mitt fall i tre dagar), glor (förhoppningsvis) på knölvalar som enligt Lonely Planet skall finnas i området såhär års och dyker en massa. Låter riktigt awesome. Om det finns någon nackdel? Bussen dit tar 17 och en halv timmar. Surt sade räven, om den 17 och en halv timmar långa bussfärden. Vad hände senare på kvällen/natten? Antingen inte mycket alls eller väldigt mycket beroende på hur man ser det. Fick helt enkelt rännskita, så fick ränna upp på dass och skita diarré och spy halva natten. Surt sadr räven, om diarré och spyor. En positiv sak kan jag dock ge diarré och det är att när man sitter på dass och hör att det porlar ner vätska i dassvattnet vet man inte om det är bajs eller urin. Det är kul. Mycket kul. Och spännande. Mycket spännande.

 

Jag är inte bitter, sade räven, och slog ner vartenda rönnbär från trädet innan han ställde sig och urinerade på högen av mosade rönnbär. Eller på diarrén? Skit (!) samma, nu kör vi vidare!

 

 

Santa Marta

 

 

Michael Jackson på Michael Jacksons torg

 

 

Ett nyligen rasat hus som försökts pelas upp

 

 

Typ 7 000 000 miljoner personer på Copacabana under brassarnas åttondel. Ja, det var bra stämning under matchen. Ja, det var sjukt bra stämning efter sista straffen som innebar att brassarna gått vidare