Ilhabela

 

Om ni läste förra inlägget lämnade jag en liten retsam cliffhanger. Hur gick det nu egentligen med Annice-As och G-Mans "bestulna" kreditkort? Det blev inte bestulet. Det låg hemma hela tiden.

 

När vi på onsdagsmorgonen skulle ta oss till den fina ön Ilhabela började dagen på absolut bästa vis, en god frukost och en fin promenad på fyra minuter så vips var vi framme vid busshållplatsen och väntade på bussen. Jag och Nilsson (vi var nog inte helt vakna) började yra något om att det nog hade varit lite smålustigt om vi hade sett G-Man komma springande utanför bussen och försökt stoppa den när den redan börjat köra (vi hade fått insiderinformation av Annice-A att G-Man skulle vara en av våra medresenärer). Och vad händer? Som enligt en film (dessutom med bra manus) när bussen börjat rulla ifrån busshållplatsen, kommer han, nästan likt David Hasselhoff i Baywatch, springandes i 150 knyck för att stoppa bussen. Lyckas killen? Han gör faktiskt det. Men när han står där framme innan grinden som man skall passera för att komma åt sittplatserna inser han efter noga genomsökningar att han glömt cashen (detta är vår version, vi kan verkligen inte komma på något annat). Det är bara för honom att gå av bussen igen. Surt sade räven, om de glömda cashen (eller vad det nu var).

 

Onsdagen började med en busstur från Fortaleza (där vi bor) ut till huvudvägen (på en höft, sisådär sju kilomter bort), sen vidare till Caraguatatuba (försök smek in det bynamnet tio gånger nsbbt på raken) innan vi hoppade bussen till Sao Sebastiao och avslutade med en, faktiskt gratis, båttur till, just nämnda Ilhabela. Tre och en halv hyfsat svettig timme senare var vi framme på plats. Hur gör man då för att hitta till sitt hostel när man precis glassat in på en ny, okänd ö? Skickar in Malmberg till polisstaionen och får en perfekt beskrivning av en portugisisk konstapel. Även fast man inte förstår språket förstår man innebörden. Jag uppfattade följande: Rakt fram (en högernäve stabilt utslängd), sen vänster (en halvkrokig vänsternäve med pekfingret utfällt) vid Supermercado Frade (numera älskar jag Frades). Det är allt som behövs. Dessutom, antingen av en fantastisk slump, eller av en fantastisk tillfällig (kalla det vad ni vill) fick vi oväntad guidning till plejset när vi totalt oväntandes gick bakom en Fradesanställd, som enligt en dålig films manus, skulle till jobb. Vi blev helt enkelt ledda helt rätt. På en halvkrokig höft en halvtimme senare var vi incheckade på hostellet (eller nja, kanske inte en halvtimme, den minuten de bad oss vänta seglade nog upp till tio minuter, så 30 minuters gång och tio minuters väntan blir faktiskt 40 minuter, men hängmattan de hade i lobbyn var guldvärd så jag väntar gärna fler gånger inne i Central Hostel Ilhabelas lobby).

 

Sen den tråkiga biten, dykningen vi så hjärtligt hade hoppats på regnade bort. För dåligt väder helt enkelt. Surt sade räven, om den uteblivna dykningen. Enligt ledande experter i området var vädret otillräckligt att ens fundera på dykning denna dag. Detta hindrade självklart inte Malmberg/Nilsson från att på egen hand undersöka det magiska undervattenslevet på Ilhabela (hänvisas till de fantastiska bilderna nedan). Dock kan man väl kanske, med facit i hand, kunnat säga att dykning varit ett antal nävar bättre.

 

Hur är det man brukar säga? En olycka kommer sällan ensam. På onsdagskvällen fick vi reda på att dykningen ej blev av (den var tänkt att äga rum på torsdagen), så vad passar väl bättre in, i så fall, enligt ordspråket, än att ge Malmberg en sjuk diarré hela nästkommande natt? Check och check. Menmen, allt som inte dödar, gör dig starkare (eller vad man nu säger), så det är bara att bryta ihop och komma igen och allt sånt! Den viktiga biten gick i alla fall min väg, 100 % av alla chackpartier Malmberg vs. Nilsson har Malmberg gått segrande ur. Dessutom, till råga på allt, 0 % förluster Malmberg, för er som undrar. Den där norske världsmästaren (kan inte komma på hans namn) bör verkligen se upp.

 

På torsdagsmorgonen vaknade vi upp, hälften av oss, inte alls utvilade efter x- antal diarrébesök under natten, och checkade ut från hostellet. Dags för hemresa till Fortaleza igen. Efter ett snabbt stopp hos vår allas favoritaffär Supermercado Frades traskade vi till båten. På väg hem från denna ö (med kasst väder just dessa två dagar) valde vi (inte helt oväntat) att åka samma väg tillbaka. Båt Ilhabela till Sao Sebastiao. Buss Sao Sebastiao till Caraguatatuba. Buss Caraguatatuba till Huvudvägen (ja, vi kallar den för det igen. Dessutom med stort H). Buss Huvudvägen till Fortaleza. Hemresan avklarad så vi kunde se huvuddelen av Englands andra förlust på raken. Denna gång mot Luis Suarezs Uruguay. Lite mat på detta, följt av världens luftigaste ostbågar, och ett antal deciliter läsk var det dags att sova igen. Denna gång utan ett enda, icke välförtjänt, diarrédassbesök under natten. Livet är bra underbart.

 

Fredagen var väl egentligen en lång transportsträcka till kvällen, och inte bara till kvällen utan till Midsommaraftonskvällen. Åkte in till stan och fixade lite smått och gott. Exempelvis en enorm Brasilienflagga, lite internetknappande och en god middag á lá "vi-väger-din-tallrik-och-tar-betalt-för-vad-det-väger". Och svaret på frågan om jag åt jordgubbar på självaste Midsommarafton? Självklart. Två stycken till och med (de var en del av min middag, som jag betalade för enligt ovan nämnd princip. Kvällen tillbringades tillsammans med ett stort gäng svenskar (Annikas barn och polare och svärdöttrar och barns polare och allt vad det är) och G-Man. Vi drack inte nubbar, åt inte sill, dansade inte runt midsommarstången, åt inte en enda varken köttbulle eller prinskorv, inte heller färskpotatis eller jordgubbar kunde ses till, men trevligt hade vi ändå. Om det var bättre än en svensk midsommar? Absolut inte. Men en absolut okej kväll. Trots den uteblivna midsommarstångsdansen bjöd Annice-A upp till dans då hon både såg till att olika caipirinhas (speciell brasiliansk drink med unik rom, lime/passionsfrukt/ananas/annt gott, socker och is) kunde intagas tillsammans med en bakad kaka, lite goda nötter och någon bananchokladslängd. Allt var gott, kvällen var lyckad och Ecuador vann sin match på kvällen vilket gjorde saken ännu bättre. Anledningen till att detta var viktigt är att vi skall se Ecuador-Frankrike i Rio de Janeiro och då är det viktigt att båda lag har något att spela för och om Ecuador förlorat sin match hade de varit ute och vår match hade blivit mycket tråkigare att titta på.

 

OBS! Gervino (läs: G-Man) heter eventuellt inte Gervino. Snubben heter Devino. Oops. Låter detta vara lite osagt, men ryktena (Annikas (Annice-As) dotters sambos polare) berättade detta för oss. Om jag blev totalt chockad och inte kunde säga något på flera minuter? Inte direkt, men lite förvånad blev jag allt.

 

"Sommaren är kort, det mesta regnar bort, men nu är den här, så ta för dig, solen skiner idag."

 

 

En... djungellime faktiskt

 

 

En... fågel. Som äter papaya.