Hammarhajstimmet

 

Galapagosöarna, dag 9.

 

Såg att divemastern som låg bredvid mig i vattnet plötsligt blev riktigt stirrig, men jag förstod inte varför. Han sträckte sig efter sin "bjällra" som han använder för att dra till sig uppmärksamheten från resterande dykare. Han tänkte onekligen visa något för oss. Men vad? Han tappade först bjällran en gång innan han fick tag i den igen. Han gjorde tecknet för hammarhaj (man sätter upp båda sina knytnävar i ovankanten på pannan för att visa hammarhajens "knölar" på sidorna) efter att han bjällrat och bjällrat. Och bjällrat. Men var är den? Jag ser inte. Sen pekar han med handen, men han pekar inte på ett ställe, utan drar liksom handen över ett större område. Plötsligt ser jag den, men oj, där är ju flera, och flera. Och flera. På min video över filmen (inte perfekt, men det är en video) med "hammarna" (som jag redan börjat kalla dem) som jag har tittat på, om och om igen, får jag det till någonstans kring 15 individer. Och där var fler.

 

Jag börjar bli van att gå upp tidigt. Det kan ändå vara ganska nice faktiskt. Klockan stod på 05.25 och då var jag ändå ganska generös mot mig själv eftersom jag 35 minuter efter klockringningen skulle vara på dykstället för transport mot hamnen och en dag med världsklassdykning. Det är verkligen det, skulle det visa sig. Efter att ha slängt i mig två torra mackor och klunkat lite vann drog jag tandborsten över ett gäng tänder, sulade upp väskan på ryggen och gick med bestämde steg ut från hotellet. Trodde jag. Men där var en dörr ivägen. En låst sådan. Kom först inte ut fårn hotellet, men efter att, kanske lite bryskt, ha "prejjat" upp dörren, gick det bra. Jag mötte upp två andra dykare utanför dykföretagets dörr, presenterade mig artigt, och kände igen den där klassiska svengelska dialekten. Jag frågade var de kom ifrån, de svarade Sverige och jag konstaterade: "It´s a beautiful country, isn´t it?". Jo, det tyckte de ju. "But where are you from?". Nu skulle jag vara rolig, så jag drog till med min fetaste skånska och konstaterade: "Maaaaalmöööö". Jag är ball ibland. Bra start på dagen, men den skulle bli bättre, skulle det visa sig.

 

Efter en tjugo minuter eller en halvtimme eller så kom vi ner till hamnen, vi fick vänta ett tag innan de lastat på båten och sen var det dags. Att dyka alltså. Innan vi kommit till den riktiga divesiten var det dags att hoppa i vattnet och testa så att man hade tillräckligt med vikter för att sjunka. Det hade vi alla, men självklart skall där finnas vissa töntar som skall ta på sig ännu mer "för att vara på den säkra sidan". Suck. Jag hade tillräckligt och tog inte fler vikter "för att vara på den säkra sidan".

 

När det väl var "skarpt läge" och dags att dyka vid "(North) Seymour", i västra Sydamerika, Galapagos, var alla taggade till tusen och givetvis kom frågan upp på tal om vi skulle få se hammarhajar. "This is not a zoo, you´ll never know" blev det självklara svaret. Jag tänkte för mig själv att jag missade den där satans jaguaren, men hammarhajar kan jag väl få se? Sen började jag spåna lite för mig själv vad jag hade varit beredd att betala för att faktiskt få se en. Stora summor dök upp i mitt huvud innan jag hörde divemasterns röst: "One, two, three, GOO!". Dags att göra en klassisk "back roll entry" och luta sig bak över kanten på båten för att landa på rygg i vattnet. Alla gjorde det samtidigt, därför det var viktigt att han räknade in oss så vi inte skulle landa på varandra om någon skulle "rulla i" efteråt.

 

När vi välsjunkit ner på botten låg det en white-tipped reef shark och väntade på oss. Det var en schysst haj, men inget jag gick igång på direkt. Har sett hundratals sådana förut. Men en fin bild fick det allt bli. Efter ytterligare några minuter såg vi tre-fyra hajar. Av okänd sort. Ganska stora med "hajfärger", blått upptill och lite ljusare undertill. Men vad kan det ha varit för haj? Tog en blid och kände mig ganska nöjd med det. Såg de simma iväg, sådär lite vingligt med huvudet. Ungefär som vi fick berättat för oss att hammarhajar simmar. Jag kunde inte riktigt släppa det. Här skulle finnas white-tipped och black-tipped reef shark, men det var garanterat inte någon av dem, för dem är helt för små, och någon haj som heter Galapagos shark. Men den skulle väl ha ett spetsigt huvud? Det kan inte ha varit den heller. Kan det ha varit...? Nä, det var väl inte hammarhajar? Eller? Såg de i och för sig från sidan, så hade i så fall missat "knölarna i sidorna". Var det verkligen sådana? Simmade snabbt bort till divemastern, sulade upp mina båda knytnävar i pannan och liksom verkligen såg frågande ut: "Grabben, var det hammarhajar vi precis såg!?" Vad jag fick för svar? Ett nickande huvud, ett brett leende och den där klassiska dykgesten som man gör hela tiden, ni vet den där man sätter ihop tummen och pekfingret och drar ut de andra fingrarna åt sidorna, fick jag som svar. YES! Jag har sett hammarhaj! Sören vad jag mådde bra! Simmade in i en fet Eagle ray (en större variant av rocka, typ en och en halv meter mellan "vingarna") innan vi stötte på en mindre grupp hammarhajar igen. Detta är ju sjukt! Och sen, precis i slutet av dyket, stötte vi på den jättestora flocken, klungan, stimmet, kalla det vad ni vill, av hammarhajar. Jag älskar Galapagos! Det var bara jag, divemastern och en annan person som såg detta stora stim med hajar. Några av de andra, mindre rutinerade dykarna, hade antingen fått slut på luft (varit tvungna att gå upp) eller varit så sjukt korkade att de inte hållit sig nära divemastern. Suck, sånna noobies!

 

Under andra dyket fick vi se ytterligare en eagle ray och ytterligare några hammarhajar (dock från längre avstånd), massa fiskar och annat helt underbart! Kan inte vänta på att åka till samma divesite imorgon och göra två nya dyk där! Och i övermorgon skall jag för bövelen göra två stycken dyk på ett annat ställe. Det andra stället är inte vilket som helst, utan stället där man "...har högst chans att se hammarhaj". Jag vet inte riktigt vad jag skall tro.

 

Efter dykningen sprang jag runt och handlade souvenirer runt om i stan, fixade lite småärenden och såg till att kryssa av ett par saker som jag skall ha gjort i Porto Ayora innan jag lämnar stan den 25e juli. Har kryssat av en hel del nu. Inte jättemycket kvar. Men på den listan står det "dykdag", inte bara en, utan två gånger till. Kan inte bärja mig.

 

Tack, Macarron Dive Center, för att er båt gick sönder!

 

Där var en kille på båten (faktiskt ytterligare en svensk. Han brände sin rygg när han snorklade dagen innan. Han var bitter hela dagen. Och hade röd rygg. Hela dagen.

 

På kvällen drog jag till en "lite finare restaurang", drog in två milkshakes och en fin fiskmiddag (vi är ju trots allt vid vattnet, va?) för över 150 spänn. Dyraste notan på hela resan. Men det kan det ha varit värt. Det var mycket gott. Och mycket värdigt en hammarhajsdykare.

 

 

Bästa bilden jag lyckats få på hammarhajar. Finns dock bra videos.

 

 

En liten white-tipped reef shark

 

 

Eagle ray

 

 

Eagle ray. Igen.

 

 

En kille. Men inte vilken kille som helst, utan en kille med röd rygg.