Gynekologen

 

Galapagosöarna, dag 6.

 

I Thailand är det bra väder. Det är det på Galapagos också. På Borneo finns det fantastisk natur. Det finns det på Galapagos också. I Australien är där riktigt bra dykning. Det är det på Galapagos också.

 

Gick upp halv sju för att träna en halvtimme innan frukosten. Bra start på dagen, som Kelloggs hade sagt!

 

Dagen började bra. Vi åkte till en lavaö (som är en del av Isabela). I princip hela ön var ett stort lavafält. Helt svart. Man kunde till och med se hur marken hade formats av lavan och här och där var det djupa sprickor (som man, om man varit klantigt, kunnat trilla ner i). Förutom allt det klassiska med sjölejon, krabbor, massa fåglar och sköldpaddor såg vi också ett gäng flamengos. På nära håll. Häftiga djur det där. Men det häftigaste med denna ö var som sagt landskapsvyn. Vi såg en white-tipped reef shark också förresten. Ryktena säger att det var ganska svårt att gå på ön, kan ha hänt att jag snubblade till en gång lite snabbt och fick ett litet jack i vänster smalben. Men jag var inte värst...

 

Lite snorkling senare tillsammans med massa sköldpaddor (få platser jag har varit på som varit så sköldpaddstäta) och det var dags för eftermiddagsturen som, faktiskt endast, skulle vara en båttur. Man slapp ta med sig skor och dylikt, utan det vara bara att sätta sig tillrätta i den lilla vita (med blå inslag) gummibåten. Den är kanske inte jättebekväm, men den duger. Jag skulle vilja ha en sådan. Det hade varit soft. På denna tur såg vi en massa sköldpaddor, sjölejon uppe i träd (helt sant) och faktiskt också en eal ray (hur stavas det?). Den var väldigt vit-svart prickig, men ganska liten. Coolt mönster hade den hur som helst. Fräsigt, har faktiskt aldrig tidigare sett en sådan. Men nu har jag.

 

Där är en spännande individ på båten. Hon är bitter och kommer från Helsingborg. Hon heter eventuellt Kristin. Hon vill inte vara här egentligen. Av någon sjuk anledning. Hon har berättat för mig att det var hennes polare som drog med henne, hon tvekade lite, men hakade på till slut. Hon berättade igårkväll att en från båtbesättningen hade hällt ut vatten på hennes rum och att hennes böcker "och allt annat" blivit blött. What!? Hon frågade mig hur jag kan resa ensam: "Ingen ville joina mig", konstaterade jag. Vad jag fick för replik? "Är dina föräldrar rika eller? För en sådan här resa är dyr". Skulle svarat att min pappa är VD över Spotify eller något, men fann mig inte riktigt. Vem är hon? Första gången vi såg tuttfåglarna och pingviner (såg det samtidigt) var alla i båten väldigt exalterade. Vad säger kvinnan då? "Asså det är synd om oss att guiden sitter i den andra båten (vi måste dela upp oss i två båtar när vi transporterar oss och då måste ju guiden onekligen vara i en av båtarna, men betyder det att vi inte skall stanna och titta på djur när vi passerar dem bara för att det är "orättvist" att en båt inte har guide?), de får massa information, men det får inte vi". Energin, passionen och glöden var uppe kring hundra i båten när vi såg tuttarna och pingvinerna, men den kvinnan lyckades dra ner den markant, kanske inte till noll, men en bra bit. Lägg ner, nu! Kunde hon inte bara njuta av ögonblicket? När vi var ute och vandrade på "lavaön" trillade hon och slog sig så det började blöda. Två gånger! Vilken kvinna! Första gången såg jag det live. Hon började gråta efteråt. Nu har hon bandage och hela kittet! Skämten började hagla bland oss andra, allt från att hon inte borde gå utanför dörren utan gåstavar till att hon är en val (hon är lite överviktig). När en boatman kom upp från båten för att hjälpa henne sade någon att han skulle bära ner henne till vattnet: "NEJ, det kommer han inte göra", påpekade någon. Lite grovt skämt kanske, men folk började i alla fall garva.

 

Kvinna gick (läs: haltade något sjukt) precis förbi mig där jag sitter och skriver. Kunde knappt hålla mig för garv! Hon är, definitivt, en entertainer!

 

På kvällen, precis innan middagen, var det dags att flytta på Archipell. Vi fick höra att det i området skulle finnas en del delfinor också. Och valar. Vi var ett stort gäng (från början) som stod uppe på soldäck och spanade efter dessa djur. Jag spottade ett sjölejon och två tyskar (ett par från nordvästra Tyskland som bor på en gård och spelar gitarr) fick syn på en delfin. Men än så länge, inga valar. Det tog ett tag, men till slut dök de faktiskt upp. Men på långt avstånd. Sara såg nog flest, typ tre fyra stycken. Men jag lyckades bara se en. Från vlädigt långt håll. Men jag såg den. Eventuellt en knölval. Och ja, jag stod kvar längst för att spana valar, de andra droppade av en efter en.

 

Måste bara skriva ett par ord om ett amerikanskt par, Mark och Kristen. Fantastiska människor. De är väldigt energiska (främst Christen), trevliga och härliga. De är veganer (tänker på miljön), bor i ett fantastiskt miljönvänligt hus med solenergi och hela kittet. Mycket härliga människor båda två, världen hade banimaj mått mycket bättre om alla varit som dem. Faktiskt. Kristen är lärare inom miljö och Mark är miljölawyer. De inspirerar mig.

 

När vi stod vid en liten "sjö" och kollade efter hajar gick jag fram till vår guide (som stod lutad av sjön), högg honom i axlarna och sade: "Tur jag höll i dig". Fick en bra respons. Där var jag lite ball.

 

När vi var på lavaön smakade vi på kaktusfrukt. Den smakade bra.

 

Och ja, kvinnan från Helsingborg är gynekolog.

 

 

Rosa (är de alltid det?) flamingo.

 

 

Stackars kvinna. Här får hon hjälp av, från vänster: sin polare, Olli och Stephanie.

 

 

Fågel som torkar vingarna. En Flyless Cormorant eller så.

 

 

Fantastiskt fin fågel.