Ecuador

 

Bott tio dagar i fantastiska Amazonas med allt vad det innebär, upplevt storstäder a lá Sao Paulo och Rio de Janeiro (dessutom på plats på en VM-match), varit på kombinerad dyk-/valsafariresa, upplevt fantastiska Pantanal och varit i underbara Bolivia. Men än är det inte slut, imorgon åker jag till Galapagosöarna.

 

Först och främst skulle jag vänligast vilja be mina läsare att klicka in på mitt förra inlägg (läs: Bolivia) igen, då jag har lagt upp en uppsjö med nya bilder. Bra läsning det där. Nu till dagens händelser.

 

Jag vet egentligen inte om man skall säga att klockan var ställd väldigt tidigt på morgonen eller väldigt sent på kvällen, hur som helst stod den på 00.35. Hade ett flyg att passa som gick 04.20 och till råga på allt en (väldigt) morgonpigg taxichaufför att handskas med. Grabben hade stake nog att vara två minuter för tidig. Hemsk person det där. Ja, det började knackas på min dörr och jag var ju onekligen inte riktigt redo. Hade behövt de där sista två minuterna! Inget småsnackande i bilen, vilket uppskattades av mig, jag var trött och efter 134 försök att småsnacka när den ena inte kan den andras språk och där den andra inte kan den enas språk har jag kunnat konstatera att 133 av dessa har varit katastrof. En gång gick det bra. Då snackades det fotboll; Brasilien och Copa (VM). Det samtalet flöt faktiskt på bra, från början till slut. Det varade i en minut.

 

Taxiresan gick som en dans på rosa moln (eller röda rosor?). Det tog inte ens den planerade halvtimmen att komma fram till flygplatsen utan chauffisen gled in på flygplatsens taxiparkering 27 minuter efter att jag satt mig i bilen. Jag pungade upp vad jag blivit skyldig (Bolivia är ett billigt land) och konstaterade att inga matställe inne på flygplatsen hade öppet ännu. Bittert sade räven om de stängda matställena inne på Santa Cruzs flygplats.

 

Men trots denna fadäs hade jag ett leende på läpparna, jag gillar verkligen det jag hittills har upplevt av Boliva. Fint land, trevliga människor, billiga priser, väldigt fin natur (körde igenom många mil i Pantanal, det sträcker sig inte bara genom Brasilien, utan Bolivia och Paraguay också) och tämligen lite turister vilket jag, i regel, tycker är skönt. Däremot skall ju tilläggas att jag bara tillbringade 36 timmar i landet, men de 36 timmarna gav mig ett mycket gott intryck. Trots att matställena inne på Santa Cruzs flygplats hade stängt.

 

Väl pl plats inne på flygplatsen fick jag uppleva en lite annorlunda flygplatsprocedur än vad jag vant mig vid. Efter att ha checkat in stora bagaget och efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen (med både mig själv och min handbagageväska) var det dags för ytterligare en kontroll. Där satt ett gäng poliser som rotade igenom (eller min polis var riktigt slapp, tittade överst, konstaterade att väskan var full och orkade inte titta mer) väskorna och tittade vad man hade med sig. Oklart varför detta skedde dock. Sen var det dags att dra till migration office (fortfarande inne på flygplatsen) för att stämlpla ut från landet (de stämplar passet och räknar bort mig från landets turister). Gick fram till killen och hälsade trevligt, men fick inget svar tillbaka. Inte ens hej. Sören vad trött han var. Vad min "revansch" blev? När han fotograferade mig i webbkameran drog jag iväg det största leende som du kan tänka dig (gjorde nästan lite ont i ansiktet), gick därifrån och tackade så hjärtligt. Hoppas han har piggnat till nu, det kan han allt förtjäna.

 

Första flyget (med ett kort stopp i La Paz för att släppa av en del passagerare och hälsa en del andra välkomna) gick till Lima i Peru. Andra flyget gick till Guayaquil i Ecuador och det tredje flyget gick till Quito (huvudstad) i Ecuador. Nu sitter jag på flygplatsen i Quito och knappar på min dator. Jag borde banimaj jobba som bloggare eller nått. Hur kul kan det liksom vara att läsa om Lizzie och de andra "blondinbloggarna"?!

 

Imorgon bär det av till Galapagos. Försöker att inte ha alltför stora förhoppningar, men det kan bli det mest spektakulära jag upplevt i hela mitt liv. Men försöker som sagt hålla nere förväntningarna lite. Inte bra om man håller det för högt, då är risken stor att man trots en otrolig upplevelse blir lite besviken. Där vill jag inte hamna.

 

Dagens "funderare": Hur många gånger (när jag var i Boliva) råkade jag säga "obrigado" (tack på portugisiska) istället för "gracias" (tack på spanska)? Otroligt många. Var typ 50 %-ig. Inte okej.

 

Dagens "besvikelse 1": När jag frågade om det serverades mat på flighten mellan Lima och Guayaquil och jag fick svaret ja. En svettig muffins och en smaklös, varm juice senare undrade jag fortfarande när maten skulle komma. Svar: Aldrig.

 

Dagens "besvikelse" 2: När jag efter 30 minuter in i VM-finalen i fotboll var tvungen att gå på planet till Quito. Tungt ögonblick. Mycket tungt ögonblick.

 

Dagens "moment" 1: När jag, efter att ha landat i Quito kunde konstatera att det blivit förlänging i finalen och att jag tack vare detta fick se ytterligare en kvart av matchen. Trevligt ögonblick. Mycket trevligt ögonblick.

 

Dagens "moment 2": När jag gick in på en shopping mall bredvid flygplatsen för en timme eller en och en halv sedan och konstaterade att min tröja som jag bytte till mig (den ecuadorianska) under Ecuador-Frankrike den 25 juni är en officiell tröja för det ecuadorianska fotbollslandslaget 2014. Min nya tröja sitter som en smäck, den är helt ny och ren med alla lappar kvar och kostar 52 amerikanska dollar (det är officiella valutan i Ecuador). Tröjan jag bytte bort kostade 300 spänn för 12 år sedan och är numera både för liten och nerskvätt med röd färg.

 

Nu är jag tämligen säker på att jag inte kommer att ha mer internettillgång på ett bra tag. Hoppas jag trillar över något internet 22-23 juli någongång. Till dess: Sköt om er!

 

 

En mycket fin tröja tillhörande Ecuador, mitt andra hemland

 

 

VM-finalövertidshäng på flygplatsen

 

 

Såhär mycket folk mötte upp mig när jag hoppade av flyget, jag kände mig som en popstjärna. Som en kung liksom. Det borde jag inte ha gjort, glömde att hämta ut min incheckade väska så fick gå tillbaka med svansen mellan benen och hämta den av en flygplatsanställd som hade tagit hand om den