Cristo Redentor

 

Rio de Janeiro är verkligen en fantastisk stad, men den sliter på dig. Jag och Nilsson har gått en del under våra tre heldagar i staden. 74 300 steg eller 53 865 och en halv meter om man så vill. 53,865 kilometer. 5,3865 mil. Eller helt enkelt ett drygt sanslöst maraton. Det har gått bra.

 

Idag har vår dag varit hektisk. För att ta det i kronologisk ordning har den varit följande hektisk:

 

- Biljettjakt till Cristo Redentor (Jesusstatyn)

- Largo do Boticario

- Museu de Arte Naif

- Escadaria Selarón (trappan Lapa)

- Catedral Metropolitana de São Sebastião (Katedralen i Rio de  Janeiro)

- Upp till Cristo Redentor (Jesusstatyn)

- Klara för dagen, lite käk, kortspelande och "fri tid"

 

Vad bidrar egentligen Sverige med i Rio de Janeiro (och Brasilien)? Förutom mig och Nilsson såklart. Och för tillfället Zlatan har vi ju Miiko Albornoz i Chiles landslag och sen har vi, lite förvånande, också Limhamn med på ett hörn. Hur kan detta komma sig? Såhär är det. När jag träffade Barbro (farsans kusin) dagarna (eller dagen innan var der väl?) innan jag drog över Atlanten till Brasilien passade hon på att berätta för mig att det stora, stora fundamentet som Jesus (som ju naturligtvis är en del av Jesusstatyn) står på, faktiskt är från Limhamn. 700 ton vägde det väl? Åtta meter högt var det också. Tung pjäs.

 

Jag och Nilsson var uppe och hälsade på berget där Jesusstatyn är placerad. Det var mäktigt för oss, men säkert sju gånger mer mäktigt för en kär snubbe som hängde (bokstavligt talat) från Jesus högra hand. Läste runt lita på nätet att hans högra hans hade skadats i ett blixtnedslag och att det behövde repareras. Idag hade en snubbe klättrat upp på toppen, slängt på sig en klättersele och gett sig ut för att laga handen. Dagens (eller säkert veckans) gärning. Nu kan han leva gott. Hur som helst är det en sak som man måste ha sett när man är i Rio de Janeiro. Och det var mäktigt. Minst sagt. Testa det vettja.

 

På vägen tillbaka i tåget (åkte tåg upp och ner, att gå uppför berget hade, minst sagt, varit jobbigt) var där en full argentinare som försökte dra igång oss andra turister. Han lyckades sådär, men jag kan erkänna att när han drog fram sin låtsastrumpet från fickan kunde jag inte hålla mig utan började grina högt. Sånn lirare. Skrek och hade sig. Men på ett glatt vänster. Han lyckades till och med byta till sig en kines/japans/koreans gamla Kakatröja mot sin egna Messidito. Ett tag stod alltså en japan (vi kallar numera asiaten för japan) i  en brassetröja och en argentinahatt (argentinaren lånade ut den ett tag). Det var en vacker syn. Inte varje dag asiater står i brasse- och argentinautstyrsel. Men plötsligt händer det. Sägs det.

 

Att glida uppför berget och se Jesustatyn var naturligtvis dagens stora höjdpunkt, men vi gjorde lite annat också. Bland annat kissade jag på ett museum. Bara en sånn sak. Slapp till och med att pröjsa inträde. Och gå förbi en massa konst fick jag på köpet. Men höjdpunkten var varken tavlorna eller den andra konsten (oklart om där ens fanns något annat än tavlor), utan det var helt enkelt urineringen. Det var riktigt skönt. Nöden har ingen lag.

 

Sen gick vi förbi något som heter Largo do Boticario, men det kom vi inte ens fram till vad det var. Tänkte googla det, men pallade inte. Där stod två vakter utanför i alla fall. En av de hade höga boots. Han var schysst.

 

Escadaria Selarón (trappan Lapa) och Catedral Metropolitana de São Sebastião (Katedralen i Rio de  Janeiro) är däremot lite kändare saker som vi passade på att ta en titt på (ja och trappan gick vi naturligtvis upp för). Orkar faktiskt inte förklara vad det är, men där finns något som kallas wikipedia för er som är intresserade. Vid trappan hoppade jag upp på någon form av typ lådpyramid (satsade högt) och tappade mina solbrillor. De trillade ner. Folk tittade på mig. Nilsson offrade sig hjältemodigt och plockade upp dem till mig. Schysst.

 

Under en något konfunderad tid under dagen när vi letade efter någon form av grönområde/park gick vi förbi ett stånd som sålde brända mandlar och något annat bränt. Jag blev sugen. Så pass sugen att jag ville ha. Drog iväg en beställning (tantan förstod naturligtvis inte vad jag sade, så körde klassikern och sade (säkerligen med uruselt uttal) "Uno" och pekade på det jag ville ha) på det okända brända livsmedlet. Kostade 2 Reais (typ sex spänn) för en plastmuggs innehåll. Schysst pris liksom. Hostade upp en tjuga (hade faktiskt ingen växel) och förväntade mig, naturligtvis, lite cash tillbaka. Men jag fick varken cash eller brända livsmedel. Jag fick en utskällning (nja, inte riktigt kanske) istället. Hon hade helt enkelt ingen växel och tänkte inte sälja något bränt till mig inte. Då gick en tjej/ung kvinna i kanske 25-årsåldern förbi, tyckte kanske lite synd om mig, sade något på portugisiska och beställde in två muggar; en till henne och en till mig, betalade och gick därigtån. Mycket snällt gjort. Jag tackade henne, skämdes lite och sen skildes vi åt. Hon kanske försökte ragga? Gott var det i alla fall. Kan ha varit brända äpplen med socker utanpå? Eller dadlar? Oklart. Väldigt oklart. Eller vindruvor kanske? Fortfarande oklart. Väldigt oklart

 

Det enda vi inte har gjort som är ett "måste" i Rio de Janeiro är att ha testat på utelivet. Det ger vi pepparkvarnen i! Har tänkt göra en egen liten markering och dricka lite vatten (yes, ur flaskan) när jag ligger i sängen innan jag går och lägger mig. Annars är det klart!

 

Imorgon skall jag till, inte bara Rio de Janeiros största favela (läs: kåkstad), jag skall till Brasiliens största favela, ja till och med världens största favela, och hänga lite. Det blir ball. Perfekt sysselsättning i tre timmar innan Brasilien-Chile visas på storbilds-TVn på Copacabana. Sen ska jag tacka av Nilsson som drar tillbaka till Sverige. Har tänkt ge honom en kram. Det kan han förtjäna.

 

Jag tycker synd om Luis Suarez. Jag gör verkligen det.

 

 

Vi högst upp på Escadaria Selarón (trappan Lapa). Vi bar linnen under dagen.

 

 

Nilsson med Catedral Metropolitana de São Sebastião (Katedralen i Rio de  Janeiro) i bakgrunden. Fortfarande i linne.

 

 

Jag med Cristo Redentor (Jesusstatyn) i bakgrunden. Numera, ej i linne. Hade med ombyte (rutin?). OBS! Notera killen som hänger från högerhanden.

 

 

Full argentinare som höll låda på tåget på vägen ner från berget. Liknar han självaste Diego?!